Föräldralojalitet och Sykofantism I filmen om hur etologen Konrad Lorenz (1903-1989) blev modersfiguren för de grågåsens ungar, kan man se de nykläckta som troget följde det första som rörde sig. Fåglarna hade blivit präglade att följa Dr. Lorenz i vått och torrt. Som en förälder eller gudom. I präglingen hos djurungar ser man hur de inte bara följer, utan också imiterar sin förälder. Man kan ana att ungen i denna prägling uppfattar föräldern som något magiskt. Anknytningsfasen de första spädbarnsmånaderna är en inpräglingsfas hos människor, inte bara av beteendemönster utan också av hur relationer kommer att utformas. En magisk identifikation snarlik en prägling finns i en del religiösa kulter. I Gedekulten på Haiti kan anhängaren sitta och imitera en kolonialherre för att magiskt frambringa dennes kraft och framgång. Cargokulten på Nya Guinea var ett försök att imitera amerikanernas materiel för att få gudomlig hjälp. Den magiska fascinationen är en stor del av religiösa föreställningar och något som kan framkallas med hjälp av hypnos. En prägling hos djur eller anknytning hos människor kan bli till ett långt utdraget trauma. Det är framför allt bristen på en trygg förälder som skapar ett livslångt fastklamrande beroende till en partner eller en religiös sekt. I vissa fall finns det sålunda ingen partner utan det blir en psykoterapeut eller präst som blir föremål för detta beroende. Prästen sätter beredvilligt in Gud och sekten i sitt ställe. Relationen till Gud i bönen blir då viktigare än alla andra relationer och känns sann eftersom den representerar tomheten efter den frånvarande föräldern. I en terapi är hoppet om den goda föräldern det sista som lämnar en traumatiserad klient. Att överge den inre bilden av en fullkomlig moder upplevs ofta som ett skuldbetyngt svek. Många patienter på psykiatriska kliniker skadar sig själva hellre än att rikta sitt hat mot föräldern. Det beror på att det lilla barnets tidiga smärta är så enormt och den inre fantasin håller denna i schack. Det blir absurt när detta blir förskjutet (displaced) till någon som Stalin eller Hitler. Det hjälper inte hur mycket man överbevisar anhängarna om dessa personers illvilja. Man vill ändå tro att ledaren är den gode fadern. Detsamma gäller Moses eller Jesus. Moses gör sig skyldig till massmord. Jesus säger att han inte har kommit med fred utan med svärd. Han har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender (Matt 10:34-36). Och ändå vill man hoppas, man vill tro på att dessa sedan länge döda personer var bärare av någon sorts urgodhet som inte längre står att hitta i omvärlden. Det är det traumatiserade barnet som hoppas på detta. Det är den person som utsatts för övergrepp, som slutat hoppas på sina medmänniskor och misstror alla. Religiös tro är sällan en egen upplevelse, utan bygger på att ha socialiserats in i någon annans tolkningsramar och förväntningar. Det krävs mycket att bryta dessa mönster eftersom det ger upphov till skuld att ha brutit mot någons tro på en själv. Familjeprästen skulle kunna säga till barnet: ”Tror du inte på Gud! Det trodde jag verkligen inte om dig! Om man inte tror på Gud så tror inte prästen och familjen på en själv. Man måste redan som liten acceptera familjens normer för att kunna vara någon och slippa bli utanför. Annars uppstår den gnagande skulden. Vi har ju lärt oss från religioner att skulden är något bra. Den inlemmar oss till lydnad för föräldrar och överhet. Vi ska ju veta hut och anpassa oss till andra. Tanken är att skulden leder till en utveckling av empati—inlevelse i andra. I själva verket visar skuldkänslor tvärtom att vi inte har levt oss in i andra. Har vi redan utvecklad empati så kan vi känna ånger ändå. Hur många människor tar inte på sig helt en obefintlig skyldighet för att förekomma obehaget att möta likartade skuldbelägganden som de utsatts av för länge sedan? Ofta använder vi det generaliserande begreppet ondska om det som hotar oss och som vi inte kan förstå. Studerar vi den uppenbara ondskan i historien i form av Inkvisitionen, Kolonial Terror (exempelvis kung Leopold i Belgiska Kongo) och Nazismen, så framträder ett tydligt mönster. 1. Den uppträder i en tydlig hierarki av män där man strävar uppåt och sparkar neråt för att nå toppskiktet. I toppen finns det en ledare som Påven, Kungen eller Führern som beredvilligt ger stora fördelar till de som står närmast i rangordningen. Detta är också den tydliga bilden i en apflock där alfahannen står högst så länge han inte blir utmanad och dödad av någon yngre hanne. De som står lägst i hierarkin är praktiskt taget värdelösa och om de inte lyder så blir de dödade. 2. Det finns en tydlig mentalitet av kvinnoförakt eftersom de representerar svaghet och laster. I kyrkans begynnelse ifrågasatte man om hon liksom djuren inte ens hade någon själ. I Hitlers ”Lebensborn” program så föste man ihop de vackraste kvinnorna för att para ihop dem med SS-officerare. 3. För att rättfärdiga ondskans ideologi så krävs också ett syndabockstänkande. Det är någon grupp som är orsaken till problem och som ska utrotas. För kyrkan var det katarerna, Kung Leopold avskydde de svarta afrikanerna och Hitler hade judarna som måltavla. Dessa tre faktorer tydliggör vad vi menar med ondska. Vi kan föreställa oss att samma mekanismer finns i apflocken. Därmed rör det sig om ett regressivt beteende hos människor. Ett beteende som förmodligen har ett evolutionärt överlevnadsvärde just hos apor. Det hela är en fylogenetisk mekanism för hela artens överlevnad. Vi kan definiera detta som fylogenetiska försvar. Det finns ingen uppenbar anledning till att människor skulle bete sig enligt romaren Plautus träffande uttryck ”Homo Homini Lupus” (Människan är människans varg). Anledningen ligger just i barnets tidiga ångest som kanaliseras av smarta präster eller politiker. Katarerna ansågs etablera djävulens kungadöme på jorden; de svarta ansågs vara en dålig ras som ville beblanda sig med de vita och Hitler påstod att tyskarna skulle dö av en svältkatastrof om de inte fick mer livsutrymme. Vi kommer då in på frågan om hur det är möjligt att ett ledarskikts övergrepp får ske med så pass många människors öppna medgivande. Den tysta majoriteten känner sig hotade och vill inte visa civilkurage för att inte skada sina familjer. Det går att förstå. Men alla de som öppet stöttar en korrupt regim för att få fördelar. Detta har gällt många präster i historien eller de som gick med i nazistpartiet. Dessa lismande medlöpare är de som upprätthåller den ”onda” makten bara för att få fördelar i form av pengar, en snygg uniform, status och kanske sexorgier. Hur är det möjligt. Dessa medlöpare kan kallas sykofanter och är de som får indirekt makt genom att liera sig med maktens översta skikt i form av angiveri och intriger. Det är ofta personer som har mobbats i skolan och som nu får ett utrymme att ge igen. De soldater som arbetade i förintelselägren var ofta klent begåvade i skolan, men fick plötsligt kaptens grad och en hyfsad lön. Det var mer än de kunde ha drömt om som pojkar. Dessutom var det ingen som visste vad de sysslade med. Sykofantismen är liksom monoteism också en personlighetsstörning, men på ett plan där man vet att ledaren är moraliskt förkastlig och kan leva med detta. Det är ett förhållningssätt som har uppkommit senare i livet efter anknytningsfasen när barnet förstår och inser att föräldern är dålig, men lär sig att leva med detta som en del av en nödvändig vardag. Barnet är ju beroende av sin vårdnadshavare även om det blir känslomässigt kränkt. Senare i livet blir detta generaliserat till att alla människor är dåliga och man kan lika gärna stötta en diktator eftersom nästa ledare ändå skulle visa sig vara likadan. Sykofantismen är ett hot mot demokratin så till vida att den misstror och tolkar in egennytta även i den gode demokratiskt valde ledaren. Det är inte så uppenbart att detta medlöperi är s.k. antisocial personlighetsstörning, men det tar sig mer ett uttryck på ett politiskt plan. Monoteismen i dess uttryck hos gravt störda människor tar sig mer extrema former eftersom den är färgad av barnets tidiga ångest.

Timeline Photos

Transpersonell Psykoterapi använder metoder som går bortom vardags-medvetandet såsom Hypnos, Meditation och djupare möten med ens högre själv