Samarbetsfrågor Samarbetsdynamik AB är ett privat forskningsinstitut som sedan företagets start 1968 har studerat och belyst vad som numera kallas sociala praktiker – det vill säga hur vi som autonoma individer gemensamt ordnar sociala samspel och på vilka grunder detta uppstår och förändras. Vi som arbetar i företaget är Monica Hane och Bengt-Åke Wennberg.

Monica Hane är docent i tillämpad psykologi och var en period arbetsmiljöforskare vid Arbetsmedicinska kliniken i Örebro. Bengt‐Åke Wennberg är civilingenjör och organisationskonsult. Vi har sedan företagets start genomfört mer är 300 sådana forskningsprojekt.

Utgår man, som vi, från att människoarten består av autonoma individer som aktivt och självständigt formar sin tillvaro – inom ramen för givna förutsättningar – så kan sociala praktiker inte förstås enbart genom observerande och registrerande studier av den typ som genomförs inom den konventionella forskningen. Eftersom grunderna för fenomenen är det som kallas "lived experience" så är det bara de deltagande själva som kan redogöra för grunderna för sitt handlande. Därför måste utforskande metoder alltid grundas i ingående samtal med de berörda. Sociala praktiker uppstår dessutom genom samtidig utveckling, det vill säga genom att de deltagande formar den praktik som blir. Därmed kan man inte som i konventionell forskning referera till lagbundenhet, generalitet och universalitet utan tvingas snarare att försöka formulera en möjlig framtid utifrån kunskapen om nuet.

Våra forskningsprojekt har vanligen startat genom att någon enskild medarbetare eller grupp av medarbetare i ljuset av sin vardagliga sociala praktik, och tidigare erfarenhet, anser att diskuterade och beslutade åtgärder inte skulle kunna få den effekt som utlovas. Lika ofta uppstår projekten på grund av att någon inte kommer till tals med övriga berörda, beslutsfattare och makthavare om förslag som man upplever skulle förbättra verksamheten radikalt och vara till allas fördel.

Vi har tolkat dessa kommunikationsproblem som att den kunskapsbas som generellt används för att beskriva och förstå sociala praktiker har stora brister. Vi har därför systematiskt granskat det förgivet tagna, dvs. de tankefigurer som ligger under respektive resonemang, och hur det kan komma sig att man i det offentliga samtalet avvisar erfarna praktikers synpunkter på olämpliga grunder.

Vi har nu efter närmare trettio år, vilket också stöds av en mängd andra forskare, kunnat konstatera att de kommunikationsproblem vi systematiskt studerat verkar ha sin grund i en olämplig och utpräglat negativ syn på människoarten som tydligast uttryckts av 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes i boken Leviatan.

Det grundläggande för den sociala utvecklingen är således inte den hierarkiska styrning och egennyttiga och egoistiska handlande som man undantagslöst hänvisar till i den offentliga debatten. Våra studier har visat att man måste kasta om logiken. Man måste istället i alla sina åtgärder och resonemang utgå från vad vi vet om den mänskliga artens speciella förmåga till och önskan om samarbete.