Ett väldigt lärorikt och intressant föredrag av Charbel Rizk om den femte söndagen i den heliga fyrtiodagars fastan som handlar om den gode samariten 🙏❤

Femte söndagen i fastan - Om den gode samariten. Liknelsen om den gode samariten som vår Herre Jesus Kristus gav, lovpris tillhör honom, i Lukasevangeliet kapitel 10, vers 30. "Det fanns en man som var på väg ner från Jerusalem till Jeriko." Den här människan var Adam den utkastade från paradiset, han som lämnade de himmelska tingen och gick ner till de världsliga tingen, till jorden som är fylld av förbannelser. Han lämnade anden och vandrade efter köttet. Han lämnade Kyrkan och kom till världen och dess begär. Sedan "råkade han ut för rövare," som är människans tre fiender: Djävulen, döden och synden. Dessa tre berövade människan på de nådegåvor Gud har gett henne när Han skapade människan. Sedan går en präst förbi honom som symboliserar Mose lag. Han går förbi den skadade utan att hjälpa honom eller stödja honom med något. Detta eftersom Mose lag inte kunde hjälpa mänskligheten. Han kunde inte lyfta honom ifrån synden. Efter en stund går en levit förbi honom. Den här leviten symboliserar profeterna som kom efter Mose. Han också går förbi honom utan att hjälpa honom. Inte heller profeterna kunde hjälpa mänskligheten. Sedan kommer den gode samariten, vår Herre Jesus Kristus, prisat vare hans namn, som är fylld av barmhärtighet och nåd. Endast han kunde rädda mänskligheten genom sitt segerrika blod. Han hällde olja och vin över honom. Oljan som symboliserar dopet han gav honom efter att han (Adam) syndade. Han hällde vin över honom vilket symboliserar att han gav honom sin kropp och sitt blod som är segerrikt och att han köpte honom med sitt blod på korset. "Sedan lyfte han upp honom på sin åsna." Detta innebär att han ska bära vårat kors på sina axlar. Han ska spika våra synder med honom på korset. Han ska betala tillbaka Adams skuld på korset eftersom han syndade. "Han förde honom till värdshuset," som symboliserar Kyrkan. Han anförtrodde honom till värdshusvärden, vilket betyder att han anförtrodde honom till Kyrkans präst, så att han skulle ta hand om honom. Så mycket brydde han sig om mänskligheten att han gav sitt eget liv istället för människan för att föra tillbaka henne till paradiset. Sedan ger han honom två denarer och säger till honom: "Sköt om honom tills jag kommer tillbaka." När kommer vår Herre Jesus Kristus tillbaka? I hans andra ankomst när han kommer på uppståndelsedagen för att ge värdshusvärden, prästen, hans lön efter att han tagit hand om honom. Berättare: Dayrayto (Nunna) Febronia från Mor Gabriel klostret i Tur Abdin.

Vad firar den Syrisk Ortodoxa Kyrkan idag?

SOUF riks årsmöte 2018 utsåg en ny styrelse för det kommande året. I styrelsen tillträder: Ordförande: Gunay Raheb Vice ordförande: Sebastian Kaya Kassör: Johannes H. Safar Sekreterare: Georgina Assia Teologi utskott: Fadia Touma Ledamot: @Kenan Oussi Ledamot: Sanna Ahad Ledamot: Fanar Shaba Ledamot: Maria Chaba Må Gud välsigna styrelsen och allt det arbete som görs och ska göras det kommande året. ”… jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” (Fil. 1:6)

Tjänar du i kyrkan eller vill du börja göra det? Är du kanske diakon? Diakonissa? Söndagsskolelärare? Föreläsare eller med i styrelsen? Då är detta läger för dig! Under lägrets gång kommer vi att behandla tjänstens roll i våra liv. Vi kommer att gå in på tjänstens djup, den andliga tjänsten. Detta är ett perfekt tillfälle för dig att lära dig från andra tjänare och få praktiska verktyg för att utvecklas i din tjänst! Datum: 23-25 Mars Plats: SOUF Suryoyo Center Åldergräns: 16+ Anmälan skickas till: region.stockholm@souf.nu Deltagaravgift: 300 kr Anmäl dig snarast! För frågor eller funderingar hör av dig till SOUF Region Stockholm här på Facebook eller via ett mejl!

”Väldig är hans nåd över oss, och Herrens sanning består för evigt” (Psalm 117:2) Kära älskade i Kristus, Låt oss i början av den stora fastan gå i Herrens fotspår och dra oss tillbaka till vår andliga öken, för att söka ensamhet och tänka på livets syfte och uppdrag. När vi mediterar Guds trofasthet mot oss och den frälsning han erbjöd oss, går vi bortom de materialistiska sakerna och strävar efter Guds rike och hans rättfärdighet (se Matteusevangeliet 6:33, Lukasevangeliet 12:31), och minns hans livgivande ord: ”Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun” (Matteusevangeliet 4:4). Hur stor är fastan! Det är ”ett vapen mot den onde och en sköld som tar emot motståndarens pilar” (Afrahat, Demonstration 3). Genom fastan förbereder vi oss själva för att möta den korsfäste i Golgota, att knäböja oss inför det heliga korset och begrunda hans frälsande lidelse, så att vi kan dö med honom och leva med honom (se Andra Timotheosbrevet 2:11). Därför kan vi med profeten David förkunna: ”Herre, till himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet” (Psalm 36:6-7). Kära älskade, under denna stora fasta, låt oss meditera Herrens trofasthet mot oss, han som är trons väktare för evigt (se Psalm 146:6), och hans trofasthet är fast och består i himlarna från släkte till släkte, eftersom han aldrig kommer att vara falsk mot sin trofasthet (Psalm 89:2, 34; Psalm 119:90), och ”om vi är trolösa förblir han trofast, för han kan inte förneka sig själv” (Andra Timotheosbrevet 2:13). “Den trofaste Gudens” trofasthet uppenbaras när han än tänker på sitt förbund och nåd till dem som älskar honom och håller hans bud i tusen släktled (se Femte Moseboken 7:9 och Psalm 111:5). Han uppfyller sina löften och vänder inte tillbaka från dem (se Psalm 132:11). Säkerligen visas det största uppenbarandet av hans trofasthet på korset där frälsning och syndernas förlåtelse gavs, för Gud är ”trofast och rättfärdig, han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (Första Johannesbrevet 1:9). Vi ser tillbaka på vår långa mänskliga historia, med våra framgångar och misslyckanden, vänlighet och ondska, trohet och otrohet; för att lära oss nödvändiga läxor som hjälper oss under hela vår resa på denna jord, och gå utan skuld på Herrens väg med vaksamhet och trofasthet. Herren själv talar om vaksamhet och trofasthet i en serie liknelser som börjar med den trogne tjänarens liknelse, sedan jungfruarna, talenterna, tills han slutligen sätter scenen för den stora domedagen, där de troende och rättfärdiga kommer att gå till det eviga livet och de ogudaktiga kommer att gå bort till det eviga straffet (se Matteusevangeliet 24 och 25). Vi tänker idag på vår kyrkas lidande i Mellanöstern, en kyrka som utan tvekan är evangeliets första tjänare och det trofasta vittnet i att predika det glada budskapet till hela världen, där vi möter en sann kristens exempel, sankt Stefanos, diakonernas ledare och den förste martyren, som följde Herrens läror och förlät överträdelserna av dem som stenade honom och var trofast till döden och beviljades livets krona (se Apostlagärningarna 7 och Uppenbarelseboken 2:10). Vi ber er, kära älskade kyrkomedlemmar i hemlandet, att hålla ut till slutet (se Matteusevangeliet 24:13). Vi känner för er och delar i er smärta och lidande, och hoppas att vi ska glädjas med er snart (se Romarbrevet 12:15). Vi ber Herren Gud att förkorta dessa dagar (se Matteusevangeliet 24:22) och att torka alla tårar från era ögon (se Uppenbarelseboken 21:4), så att fred och säkerhet kan återvända till våra länder i Mellanöstern, speciellt i Irak och Syrien, förfädernas land. Vi ber också för återlämnandet av de två bortförda ärkebiskoparna i Aleppo, deras Eminenser Boulos Yaziji och mor Gregorios Yuhanna Ibrahim, som betalade priset för sin trofasthet och vaksamhet över sina flockar genom att offra sin egen frihet. På samma sätt tittar vi på vår kyrka i diasporan, medan den växer och flerdubblar sig snabbt på grund av invandringen av våra förföljda barn, inser vi att kyrkan står inför förföljelse av en annan sort i dessa länder också. De utmaningar som vår kyrka står inför i hennes strävan att vara trogen mot Herren och hans lärdomar är enorma. Men vi har troshjältar som kan inspirera de troende i deras andliga kamp. Vi har Josef som var trogen mot sin Gud i Egyptens land och vägrade att komma bort från den raka vägen och uttryckte öppet: ”Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda mot Gud?” (Första Moseboken 39:9), och Herren Gud gjorde honom fruktsam i hans lidandes land (se Första Moseboken 41:52). Vi ser också profeten Daniel som var trogen mot sin Gud i sitt fångenskapsland och höll fastorna (se Daniel 1:8). Han överträffade ministrarna i kungariket eftersom han var dygdig och trofast och vägrade att överge tillbedjandet av sin Gud genom att dyrka kung Darius. Herren Gud belönade hans trofasthet genom att rädda honom från de slukande lejonen i gropen och göra honom framgångsrik (se Daniel 6). Därför uppmanar vi er, kära älskade medlemmar i vår kyrka i diasporan, att vandra obefläckat på Herrens väg, och häftigt strida mot synden och bevara era egna kroppar i helighet och ära (Första Thessalonikerbrevet 4:1-4), så att ni inte förslavas av varken pengar eller kraft eller världsligt material eller främmande vana, utan att ni håller fast vid kyrkans tro och hennes heliga tradition, och håller kärleken brinnande i era hjärtan mot Gud och er nästa, så att ni kan bli ett levande vittne i ögonen på dem som är utanför kyrkan (se Första Thessalonikerbrevet 4:12). Må ni bli ljus i en värld som föredrar mörker över ljus, och salt i en jord där saltet förlorat sin sälta (se Matteusevangeliet 5:13-16 och Johannesevangeliet 3:19). "Hur stor vår kyrkas trofasthet och lojalitet i Indien är, som i många århundraden förblev trogen och fast i sin lojalitet mot den heliga sankt Petrus tron. Detta förhållande stärktes av stora kyrkofäders trofasthet och outtröttliga ansträngningar, såsom mafryono sankt Baselios Shukrallah, som besökte Indien på 1700-talet men möttes av förföljelse och fängsling. Men han förblev trofast i sitt uppdrag och uppmanade kyrkans medlemmar att förbli stadiga vid sin ortodoxa tro; han vigde präster och diakoner och byggde kyrkor, och stärkte därmed deras band med Antiokias heliga stift. Idag förföljs ni, älskade andliga barn i Indien, på grund av er lojalitet och trofasthet mot sankt Petrus heliga stift i Antiokia. Vi kallar er alla att lita på att ”lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp; och hoppet sviker oss inte” (Romarbrevet 5:3-5). Vi hoppas att Herren hjälper oss att få slut på kyrkoproblemet, för hans namns ära, och att fred kan råda igen i vår kyrka i Indien." I detta avseende kan vi inte förbise den lilla men betydande kyrka som finns i varje familj; vi begrundar jungfru Maria, Guds moder, och Josef, som anförtroddes av Gud med hans ende Son, och de skyddade honom från varje skada (se Matteusevangeliet 2:13-23) och uppfostrade honom enligt Herrens lag (se Lukasevangeliet 2:21-51). Vi uppmanar gifta par att troget behålla sina heliga äktenskapliga löften och underordna sig varandra för vördnad för Kristus (se Efesierbrevet 5:21); och på så sätt kunna avbilda Kristi och Kyrkans ikon i denna värld. Vi anförtror också fäderna och mödrarna att troget uppfostra sina barn och undervisa dem trons principer från deras tidiga barndom. De ska skydda dem från konstiga läror och fördärvande vanor, utbilda dem att vara fasta i sin tro och lära dem att hålla fastorna och älska bön och vara ärliga och kärleksfulla, så att de blir heliga i allt de gör, för att Gud som kallade dem är helig (se Första Petrusbrevet 1:15). Vi uppmanar därtill barnen att avstå världen och sakerna i världen, och att göra Guds vilja och leva för evigt (Första Johannesbrevet 2:15 och 17). Således förkunnar familjen tillsammans: ”Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren” (Josua 24:15). Våra älskade präster i deras olika ranger, såväl som munkarna, nunnorna och diakonerna, må mor Severios den store vara en förebild i trofasthet för oss alla, eftersom vi detta år firar minnet av 1500-års jubileumet av hans landsförvisning till Egypten. Han höll fast vid den ortodoxa tron och var vaksam över Antiokias kyrka och administrerade den i 20 år från sin exil i Egypten. Vi uppmanar er att skydda den goda skatten som ni har anförtrotts (Andra Timotheosbrevet 1:14). Må prästerna, Kristi tjänare och förvaltare av Guds mysterier, finnas vara trovärdiga i deras prästerliga tjänst (se Första Korinthierbrevet 4:1-2), vaksamma över sina församlingar, och bevara kyrkans bud och läror. Må munkarna och nunnorna vara trogna sina klosterlöften, och ständigt söka helighet och perfektion. Må diakonerna ”hålla fast vid trons hemlighet med rent samvete” (Första Timotheosbrevet 3:9). Kära älskade, I början av den stora fastan uppmuntrar vi er att förbli trogna i bön och fasta, samt i att läsa de särskilda bibelläsningarna som Kyrkan har valt för denna heliga period. Vi ber er att vara trogna i att ge allmosor, och komma ihåg den änka som lade allt hon hade i templets skattkammare (Markusevangeliet 12:41-44; Lukasevangeliet 21:1-4). Vi uppmuntrar er att göra välgörenhet och visa kärlek till alla människor, så att ni kan återspegla bilden av den Gode Mästaren som kom för att tjäna och inte att bli tjänad (se Matteusevangeliet 20:28, Markusevangeliet 10:45). Så här beskriver mor Jakob av Sarug den tjänande Herren i en av hans dikter, där han säger: ”Läkaren kom ner och vandrade på jorden och läkte dess sjukdomar; han tog bort sjukdomarna, läkte såren och drev bort onda andar. Han drev ut demoner, läkte oordningar och rengjorde den spetälske; han öppnade den blindes ögon och erbjöd god hälsa åt de sjuka. Han förvandlade vatten till gott vin och folket drack; han flerdubblade brödet till massorna i öknen och tusentals blev mätta. Med sitt klädesplagg stoppade han kvinnans blödning; han gav liv till den samaritiska kvinnan när hon mötte honom. Han drev ut demonen från den kanaaneiska kvinnans dotter; och förlät synderna av den syndiga kvinnan som kom till honom. Han gjorde den krokryggiga kvinnans rygg rak; och gav förlåtelse av synder och helande till den lame. Han ville, och den spetälske renades från sin orenhet; med lera öppnade han den blindes ögon och han såg ljus. Han helade den besatte blinde och stumme; på vägen uppväckte han den döde och förde honom tillbaka till sin moder. Han räddade den unga flickan från dödens mun och återvände henne till hennes far; han kallade Lasarus efter att han luktade, och han kom ut ur graven.” (Mimro 29, Ed. 2017) Må Herren godta er fasta, ånger, böner och allmosegivning. Må han göra er värdiga att glatt fira uppståndelsens högtid, och må han ha förbarmande över de troende avlidnas själar, genom förbönerna av jungfru Maria, Guds moder, sankt Petrus, apostlarnas ledare, sankt Severios av Antiokia och resten av martyrerna och helgonen. Må Gud välsigna er. Fader vår... Utfärdat på vårt patriarkat i Damaskus, Syrien Den 14 februari, 2018, Vilket är vårt patriarkats 4:e år

SOUF Riks vill önska er alla en välsignad Nineve fasta! Här följer ett inlägg av Charbel Rizk om symboliken i berättelsen om Jona. "Varför blev Jona sänd till assyrierna i Nineve? De allra flesta som känner till kontentan av Jonas bok har hört talas om den stora fisken som uppslukade Jona och kastade upp honom på land, så att han skulle fortsätta till assyrierna i Nineve och kalla dem till omvändelse. De allra flesta har dessutom förstått att händelsen med den stora fisken var en symbol för Jesus Kristus död och uppståndelse. Däremot är det nog ganska få av oss som har frågat sig hur det kom sig att Jona, en judisk profet i Gamla Testamentet, blev sänd till assyrier? Detta är mycket anmärkningsvärt! Varför? Jo, för att i Gamla Testamentet blev de judiska profeterna alltid sända till judarna! De blev aldrig sända till icke-judar! Så hur kom det sig att just Jona blev sänd till assyrierna i Nineve? Och vem symboliserade assyrierna? Vi finner svaret hos kyrkofäderna. Först och främst så har vi redan - av händelsen om den stora fisken - förstått att Jonas verksamhet är en symbol för Jesus Kristus frälsargärning. Så hela Jonas bok är en bok om Jesus Kristus kommande frälsargärning (utifrån en symbolisk tolkning självklart). Så, varför assyrier? Varför blev Jona sänd till assyrierna och inte till judarna som alla andra judiska profeter i Gamla Testamentet? Jo, för att Jesus Kristus verksamhet, frälsargärning, berörde inte bara judarna, utan den berörda även icke-judarna. Jesus Kristus blev människa och besegrade döden genom sin uppståndelse för HELA VÄRLDENS SKULL. Därför blev Jona sänd till assyrierna, som alltså fungerade som en symbol för ALLA ICKE-JUDAR. Gud ville alltså lära världen redan genom Gamla Testamentet att han snart skulle sända sin älskade Son, Jesus Kristus, till världen FÖR ALLA MÄNNISKORS SKULL, och därför sände han en judisk profet, Jona, till assyrierna i Nineve som symboliserade just hela världen. Varje detalj i Gamla Testamentet pekar på Jesus Kristus. Tack till kyrkofäderna som uppfyllda av den heliga Anden kunde se djupet i skriften och så tydligt utlägga den för oss."