Destruktiva och osunda relationer är vanligare än vi tror. Faktum är att det är enkelt att förneka och normalisera sitt beteende med tron om "att det är likadant för alla..." Nedan följer några frågor som jag själv känt igen mig mycket i. Märker du att du är oförmögen att sluta träffa en viss person trots att du vet att det är destruktivt att träffa personen i fråga? Får du en kick av sex och/eller romanser (förälskelser)? Får du ”baksmälla”? Tror du att någon kan ”fixa” dig? Har du sex och/eller förhållanden för att kunna hantera eller fly från problemen i ditt liv? Märker du att smärtan i ditt liv bara ökar vad du än gör? Har du någonsin tänkt att du skulle kunna göra mycket mer av ditt liv om du inte var så styrd av att jaga efter sex och romanser? Har du svarat JA på någon av frågorna? Tveka inte att höra av dig om du vill förändra. Mvh Sangeeta!

"Alla har väl dåliga perioder" Hur känner du inför det påståendet? Dåliga dagar, höstdepression, julstress och jobbångest. Har du accepterat att livet är fullt av dåliga perioder? Har du någon gång funderat på hur det skulle kännas utan dem? Sanningen är att mycket av dem skapar vi själva genom att inte leva som vi vill. Många av oss har svårt att sätta gränser mot andra men främst mot sig själv. Prioriterar du det viktigaste först?

God Fortsättning på 2018! Hoppas du fick vad du önskat dig förra året och att nya önskningar ska uppfyllas även det här året! För er som följt mig så vet ni kanske att jag brukar göra en visionskarta var 6:e månad. Det finns några delmål att uppnå innan själva slutdestinationen. Det som är så fantastiskt spännande är ju att trots att det inte gick ett dugg som det var tänkt så tycks målen komma tillslut ändå. Så fortsätt drömma, utvecklas, våga och tro för tids nog händer det 😊 Med det nya året står jag inför massa spännande förändringar. Jag vet egentligen inget om något i skrivande stund mer än att jag är så ivrigt och nyfiken på vad universum samt attraktionslagen ska ge mig för utmaningar att utvecklas genom! Vad står på din visionskarta? MVH Sangeeta

Det finns överallt, hela tiden! Om det inte finns hos dig så förmodligen hos grannen...

4:e steget. Just nu håller jag på med mitt sista kompletterande år för att bli färdig Beroendeterapeut! Tolvstegsprogrammet ska genomföras och fjärde steget är nu ett faktum. Jag förstår nu att varenda minne av sorg, ilska, frustration, skam, otillräcklighet, glädje och skuld har präglat mig och skapat den modell av människa som jag är idag. Det är spännande och utvecklande! Något vi alla borde ha på schemat i skolan. Skulle vi uppnå en bättre värld om inte alla styrdes av harm, ilska och hat? Istället kan vi öppna upp och släppa in kärlek om vi ökar förståelsen för varandra och vågar vara sårbara. ❤

Vart är alla Ghostbusters när de behövs egentligen? Har du någonsin tänkt/känt att "det är annorlunda den här gången"? Om du har det, i hur många av fallen var eller blev det verkligen annorlunda? För mig har alltid en stark vilja varit drivkraften. Att så gärna vilja få relationen att fungera trots hinder på vägen. Oftast har viljan gått före magkänslan och jag har valt att blunda för det faktum jag redan vet; Det här är en dragkamp jag inte kan vinna och varför finns det ens en motståndare? Vi borde väl egentligen vilja gå åt samma håll? Om det i 98% av tidigare relationer varit och blivit samma resultat efter mycket om och men... hur lätt är det då att sortera viljan från känslan i de andra 2%? Det är där jag behöver mina Ghostbusters... Jag behöver tillit till mig själv, till min partner och våga lyssna på magkänslan. Inte tänka, grubbla och låta räslorna tillsammans med alla spöken ta över. Det är fantastiskt hur stor tankens kraft är egentligen. Åter igen blir jag påmind om att det jag fokuserar på växer. Så jag får välja. Kärlek eller rädsla! Vad väljer du?

När det sunda smakar som avdankad öl... Under flera års tid har jag jobbat hårt för att uppnå det som brukar definieras: sunda relationer. Till vänner, kollegor och barnen. Något jag inte övat på speciellt mycket på är att ha en sund relation med en partner. Även om personerna har varit sunda så har inte omständigheterna varit det. Jag har föreställt mig att det ska vara lättare att känna igen och trivas i sunda relationer allt eftersom mitt tillfrisknandet fortlöper. Jag tror att likheterna mellan olika missbruk och dess känslor kring tillfrisknande är slående lika. En anorektiker har insikten om att mat är bättre än svält för kroppen men ändå är svälten det som ger kicken. En alkoholist vet att vatten är det bästa alternativet men kan inte motstå ruset av nästa öl. Och så kommer jag, relationsmissbrukaren som längtat i flera års tid efter den sunda relationen. Där jag får vara jag och bli omtyckt för just DET. Utan att kämpa, vänta, leverera sex och halka in i ett medberoende. Och vad händer? Jo kicken kommer inte... den där "crazy in love känslan!" Blandat med min anknytning och rädslan för att återigen bli övergiven så känner jag mig ibland likgiltig. Det är vid den här tidpunkten jag tidigare hade gett upp, hävdat att relationen inte är enligt mina förväntningar och avslutat den. Den här gången vet jag att det är mina spöken i hjärnan som spelar mig ett spratt och jag har bestämt mig för att vinna! Om jag vågar ge tillit till det trygga och lära mig förhålla mig till en sund relation så kommer vinsterna en efter en. I form av kärlek. Och det är ju faktiskt så att sund, kravlös kärlek är det bästa man kan uppleva under en livstid. På vilket sätt påverkar ditt tillfrisknande dig?

Tillitens vecka! I olika sammanhang de senaste dagarna har ämnet tillit kommit till mig. Jag har pratat om det i relation till kollegor, barn, vänner, livet och som anhörig. Ibland handlar det om små saker, vita lögner i ytliga relationer som i det stora inte har en påverkan på livet i övrigt. Men vad händer med oss när vi såras av de som betyder mest? När vi försvarat, förnekat och gått förbi magkänslan men lik förbannat egentligen redan visste? Det verkar vara så att det uppdagas i relationer där man som individ oftast är väldigt utsatt och sårbar. I mitt tillfrisknande har det hårdaste jobbet varit att inte ljuga. Det svåraste har varit att inte ljuga för mig själv. Min beroendehjärna och mitt behov av att få det jag vill/behöver ha har i sin tur fått mig att till viss del manipulerat andra. Att sluta ljuga och istället bygga tillit och förtroende i relationen till mig själv och andra har inneburit en stor rädsla för att bli övergiven. Vem vill ha mig i sitt liv för att jag är jag och inte för vad jag levererar? Detta kan appliceras i relationer till kollegor, vänner, partner, barn anhöriga. När vi blivit sårade finns alltid en rädsla för att bli det igen. Den rädslan brukar hålla oss tillbaka och skydda oss.Jag vågar hävda att en sårad relation är svår att läka. Magkänslan som indikerade att något var fel från början ligger liksom på givakt i maggropen. Som att ramla i en taggbuske och sedan få bort alla taggar utom en. När jag är ärlig mot mig själv och mot andra märker jag att separationerna automatiskt minskar. Jag har fortfarande kvar mig själv även om en relation avslutas. Hur många taggar bär du på? I vilken/vilka relationer känner du bristande tillit och hur påverkar det din vardag? Vad kan du själv göra för att förändra?

Jag och en vän satt och pratade medans mina lekande barn rörde sig fram och tillbaka i vår omgivning. Plötsligt kom min dotter fram till mig och sa: -Alltså mamma, du ser helt kär ut när du pratar med honom! Du liksom tittar ju på honom såhääär... (lägger huvudet på sned och tittar med sina stora ögon) Jag hann inte säga så mycket förrän hon försvann. Jag blev mestadels sittande som en generad tonåring som blivit avslöjad av sin jobbiga lillebror! Och visst hade hon rätt! Även om ordet kär inte är rätt definition på mina känslor så är det väldigt mycket genuin kärlek. En av de viktigaste sakerna som jag har lärt mig när det gäller barn och att vara förälder är att aldrig förstöra deras magkänsla. Att inte förneka eller ljuga. Hade jag i det ögonblicket börjat hävda att hon hade fel och hon dessutom litat på mig, så betyder det att hon börjat tvivla på sig själv istället. Min dotter utmanar mig alltid. Hennes uppväxt som medberoende har gjort henne knivskarp på att läsa av, känna in och lyssna till sin mage. Jag älskar när hon står upp för sig själv och inte låter sig bli överkörd, när hon ifrågasätter och klarar av att sätta ord på känslor som få barn i den åldern kan. Hon och vi två andra i familjen tillfrisknar. Och det är vår familjs bästa gåva! Jag vill att du tänker på vilka energier ditt/dina barn utsätts för i sin vardag och hur många av dem blir bekräftade eller förnekade?

Alla har vi en historia och det här är en del av min. Att komma till insikt är både jobbigt och befriande. Att börja ta ansvar för mitt eget beteende och genomföra en förändring är ett hårt arbete. Utan hjälp och stöd men framförallt mycket kärlek så hade det varit svårt att komma dit jag är idag. Jag är stolt över min historia, den har gjort mig till den jag är nu. Processen och arbetet fortsätter. Mitt syfte är att lägga skammen och skulden över beteendet åt sidan för att kunna hjälpa och förändra.

Podcasten Drivkraften tar alltid upp intressanta och träffande ämnen! I just det här avsnittet väcktes mina minnen till liv från utbildningens start. Vilken otrolig resa vi har gjort! Vad hindrar dig från att göra din?