Vi ser tillbaks på en riktigt bra jaktsäsong. Gott om vilt, bra och säkra skyttar.Toppfågeljakten i januari all time high. Nu stundar bäverjakt i vår. Bokning av fågelpremiären 25 augusti är öppen. De första bokningarna ligger redan inne. Vi öppnar för fler medlemmar i vårt konsortie. Pm för avtal. Kika in på www.safsenhunting.se för mer info.

Vi fick en berättelse från en av våra gäster i mellandagarna. Läs den nedan ett långt inlägg men värt att läsa; Insändare om första jaktdagen för en nykläckt jägare. Kungsbacka 2017-12-30 Bara två dagar kvar till julafton, hela huset upp-och-ner, familjen packar för en resa till Sälenfjällen för julfirande och skidåkning. Mitt i allt, mellan skidfodral och julklappspåsar dyker min fru och dotter upp i tomtemask. Ho, ho,ho, finns det någon snäll pappa här? Jag förstår inget förrän brevet öppnas. En tidig julklapp av fru och dotter. Packningen måste utökas, jag har fått en jaktdag, min första, och dessutom toppfågel på skidor med guide. Inte långt till tårar när man har en så omtänksam familj. Under hösten har jag tillbringat flera kvällar på skjutbanan med en 22:a för att vänja mig med att använda kikarsikte – vilket jag tycker är lite ”svajigt” jämfört med diopter och öppna sikten från ungdomsårens tävlande med salongsgevär och arméns automatkarbiner i lumpen. Resultaten på 50-meters älgbana har varit mycket varierande, 3-4-0-3 i en serie för att i nästa komma upp i 5-4-5-5. Stående utan stöd, ruskigt utmanande. Nu var det upp till bevis, bara att packa kläder för vinterjakt. Efter många år med kameran i hand har jag samlat på mig all utrustning, även vinterkamoflage. Gevär skulle jag få låna, vilket var perfekt då det vankades tjäder och/eller orre. Kvällen den 27:e anländer vi från Sälen till en stuga i Säfsen, min fru Eva hade även beställt ved till kaminen så nu blev det en kväll framför brasan och en pirrande känsla i kroppen. Jag la fram kläder och kollade alla papper, jo då, allt var med. Jag hade nog dubbelkollat både papper kring jägarexamen och laddningen av pannlampa/mobil flera gånger innan sängdax. 08.30 följande morgon skulle jag möta upp Mattias Eriksson från Säfsen Hunting Lodge. På vägen påminde min Eva mig om att jag skulle få jaga med en landslagsskytt, tack för det, precis som om jag inte var nervös redan innan. Väl framme vid avtagsvägen till Sågen står redan Mattias med sin pickup, fyrhjulsdriven förstås, och han har också vinterkamoflage. Nu börjar jag förstå att detta händer ju på riktigt! Eva ger mig en kram och säger rutinerat ”skitjakt på dig”. Hon ska ut i längdspåren med dotter och hund under dagen, Säfsen har ett stort utbud av aktiviteter för alla i familjen. Mattias rullar vant ut och vi åker snart på oplogade vägar med närmare 20 centimeter tung snö. Själv hade inte givit mig ut på dessa vägar utan snökedjor eller bandvagn, men Mattias är helt lugn och uppenbart en rutinerad kille på skogsvägarna. Vi stannar vid en krök där en skogsväg sluttar upp mot en höjd. Mattias säger att jag ska få skjuta några provskott för att få känna på geväret. Själv tänker jag, han vill nog kolla att jag inte är en fullständig nybörjare innan vi är ute i skogen. På cirka 80-90 meter sätter Mattias upp en måltavla i snön och skjuter 2 eller tre skott för att kontrollera kikarsiktets inställningar, sedan är det min tur. Jag får ta stöd mot baklämmen på hans lastbil med en filt som extra stöd, hörselkåpor på. - Ta sikte på övre högra delen, det är som en trekant där som pekar uppåt, säger Mattias. Jag ser i kikaren att det är ett kartblad jag siktar på. Nu gäller det, jag vill ju inte ställa till detta innan vi ens hunnit fram till vår utgångspunkt. Det är en studsare, en Tikka med 6,5 mm kaliber har jag fått veta. 3 skott, alla inom en cirkel av kanske 10-12 centimeter, hoppas han inte skrattar nu... - Jaha, säger Mattias, det här gick ju fint! Puh tänker jag, inte helt ute och cyklar alltså. Vi åker vidare och snart kör Mattias in på en ny skogsväg, rakt igenom en gammal plogvall på 45-50 centimeter, nu fastnar vi tänker jag. Men icke, Mattias kör fram och tillbaka och skapar en bra utgångspunkt för att få oss tillbaka på vägen efter vår kommande skogstur. Avlastning av skidor och stavar. Jag har för dagen valt mina gummistövlar, ett val jag ångrade lite senare då de var lite väl sladdriga i vristen. Nåväl, bindningar med remmar, och skidor inte helt olika värnpliktens ”vita blixten”. Mattias tar täten och spårar i den tunga nysnön, det är obeskrivligt tyst, det ända som hörs långt borta är ett vindkraftverk som viskar och knarrandet från våra skidor. Det är mycket låga moln och snöar lätt, sikten är kanske 300 meter. Vi skall i kanten på några myrar berättar Mattias, håll utkik efter fåglar i talltopparna. Träden är helt fyllda av tung snö, jag tänker på Disneyfilmer, Narnia? Det rasslar till i en samlig granar alldeles nära oss, en orre säger Mattias, pulsen går upp. Vi skidar framåt och Mattias poängterar att en tjäder är inte så skygg men en orre är desto svårare att komma nära inpå, jag tänker ”orre – högre poäng”... Myrarna kommer efter varandra med små skogspartier emellan, vi stannar för en paus med lite kaffe, bullar och chokladkaka som Mattias trollar fram ur sin ryggsäck. Efter pausen tar vi ett gott stycke genom skogon, färska spår av älgko med kalv vittnar om fin tillgång på vilt, men ännu ej någon toppfågel. Väl ute på en ny stor myr ser vi en orre på långt håll. En tupp som sitter i en talltopp, den för dock syn på oss och flyger vidare. Skygga är nog bara förnamnet. - Om det kommer en flock med orrar nu måste du komma till mig direkt, säger Mattias. - Du måste bli skjutklar i samma stund som de landar, Mattias visar hur jag ska sätta stavarna i kors som ett skjutstöd. Vi skidar vidare i riktningen som orrtuppen flög. Mattias signalerar efter en stund att han fått syn på orren igen. Den sitter en bit ner från talltoppen kanske 200 meter bort denna gång. - Vi försöker smyga oss runt bakom träden där, viskar Mattias. Vi ska alltså försöka komma närmare utan att tuppen ser oss. För första gången idag drar Mattias upp luvan över huvudet på sin kamoflage jacka, jag inser att nu är det nära att vi kan komma till skott. Efter en stund kommer vi till en tätare dunge av granar i kanten av myren framför oss och Mattias visar att nu ska skidorna av. Framför oss är det bara några halvmeterhöga tallskott och en liten kulle. Vi tar oss hukande försiktigt fram mot kullen som ännu döljer oss, tuppen ser oss inte än. Mattias lägger sin ryggsäck strax bakom kullens topp och fångar in orren i kikaren, sedan tecknar han åt mig och viskar att vi ska byta plats. Jag ålar mig fram till geväret som ligger stadigt på ryggsäcken. - Ser du tuppen mellan de två träden, viskar Mattias. - Det är runt 60-70 meter mellan två träd. Jag letar med kikaren och till slut, där sitter den, i en v-formade glipa mellan två träd. Är nu redo för att skjuta men kommer just på, hörselkåporna sitter inte på plats. Jag försöker viska till Mattias att han kanske kan sätta dem på plats men han hör inte. Snabbt släpper jag kolven med min vänsterhand och drar kåporna på plats, ny blick i kikaren, jag har tappat bort orren. Efter några sekunder som känns som timmar har jag åter orren i kikaren. - Mata fram en kula nu, viskar Mattias. Jag skjuter fram slutstycket, tar sikte, håller andan som jag lärde mig som tonåring, och sedan – klick! Inget händer, vad är sannolikheten för en klickande patron i detta läge? - Du fick nog inte med dig någon patron, viskar Mattias bakom min rygg. Så försiktigt jag bara kan drar jag tillbaka slutstycket, ingen patron kastas ut, jag hade inte haft slutstycket tillräckligt lång bak. Ny tyst rörelse, nu ser jag patronen matas in. Åter i kikaren, tappat bort orrtuppen igen, var är nu glipan mellan träden, har orren hört mig och flugit iväg? Åter letande i trädtopparna, jo, där sitter den ännu med hela bröstet rakt emot mig. Ny anläggning, kramar sakta av, pang, fjädrar i trädtoppen, men där flyger ju en orre över våra huvuden. Tuppen sätter sig kort i en talltopp bakom oss innan den flyger vidare. - Jag träffade ju, säger jag till Mattias. - Jag såg det också, säger Mattias, det kan ju ha varit två tuppar där! Vi tar snabbt på oss skidorna och tar ut riktningen på tallen, jag är några meter bakom Mattias. Orretuppen är träffad men flaxar på marken med en vinge, träffen har tagit i höger vingefärste. Mattias får först fatt i tuppen och jag tar emot den. En snabb vridning och nacken är av, inget onödigt lidande. - Nu har du tagit din första orre, säger Mattias med ett stort leende. - Min första jakt, min första fågel, säger jag med en viss stolthet i rösten. Nu blir det paus med jaktsup och en välbehövligt sänkning av pulsen. Vi beger oss tilbaka till bilen för att äta lunch och åka till en ny del av den här vackra skogen. Mattias stannar för att samla ved och hitta snabbt en rejäl tjärknöl, vägen får bli vår plats för brasan, snön är alldeles för djup bredvid vägen. Medan lunchen förbereds får jag prova både rökt älghjärta och inlagt tjäderbröst. Mattias får snabbt till en eld och kokar kaffevatten samtidigt som han tillreder kolbölle. Stekt sidfläskt som får gratineras med pankakssmet, jag har fått med rårörda lingon vilket hör till, enligt mina flugfiskevänner. Just som vi ätit vår lunch och påbörjat kaffekokningen säger Mattias: - Bara inte plogbilen kommer nu. En minut senare kommer den. Vi har belamrat halva vägen som inte plogats på säkert ett dygn. Plogbilen bromsar in och stanar någon meter från vår lunchbrasa. Jag tänker att det här får vi nog fan för nu... Mattias går fram till plogbilen och pratar nu med en dialekt som gör att jag bara uppfattar några få ord. Ett av orden är ”kolbölle”... Plogbilen backar tillbaka och parkerar, strax har vi fått en lunchgäst, snart vankas kaffe. Mattias och plogbilschauffören känner varandra på håll och talar om gemensamma bekanta. Jag förvånas över dialekten trots att jag tillbringat många mycket tid i både Värmland och Dalarna. Härligt att språk får leva kvar. Dagen avslutas med ännu en skidtur, nu är dock sikten så dålig på grund av dimma och snöfall att det inte är någon större chans till nya fåglar. Men vad gör väl det. Jag är oerhört nöjd och glad över förmiddagens jakt som var både spännande och mycket lärorik. Innan vi tar Mattias bil för att möte upp med fru och dotter får jag fina instruktioner och lär mig ta ur min försat fågel, ett dygn senare blir den middag med mandelpotatis och svarvinbärsgelé. Jag rekommenderar starkt både Säfsen Hunting Lodge som har ett grymt utbud av jakt och utbildningar och framförallt Mattias Eriksson. Landslagsman i Jaktkombination, och en fantastik pedagog och guide. Tack för en oförglömlig dag. Och ett särskilt tack för min fina julklapp. Krister Essvik, Kungsbacka.

Med tillönskan om ett riktigt Gott nytt År ser vi tillbaka på ett fint jaktår med härliga jakter och bra utdelning. Rikligt med Älg, Orre, Tjäder och en växande stam av Järpe. Nu ser vi fram emot januari och toppfågel, lite senare en och annan bäver.

Jägarexamen som julklapp! Den 8-12 augusti 2018 kör vi jägarexamen. Du möter några av Sveriges bästa instruktörer. Kursen ger dig en god start på din livslånga jaktresa. I kursen ingår två jaktdagar, vi jagar älg i oktober. Du möter erfarna jägare som gärna delar med sig av deras erfarenheter. Jakt på riktigt som vi säger. Www.safsenhunting.se

Orre och tjäder. Vi har god tillgång på Orre och Tjäder på våra marker. Vi har jagat älg i tre hela veckor och sett mycket skogsfågel. Du kan ta med egen hund om du vill. Bo på Säfsen Resort. Boka fågeljakt i vidunderlig Bergslagsnatur.

Tredje jaktveckan. Förväntansfulla skyttar, några helt nyutbildade. Erfarna jägare från Tyskland, Sverige och Bulgarien möter ungdomlig nyfikenhet. Deltagarna från jägarexamen i våras deltar under två dagar. Många frågor, diskussioner och nyfikenhet möter erfarenhet och öppenhet-#jaktpåriktigt, #socialsamvaro,#krispigmorgon

Denna veckan har vi europeiska jägare i Säfsenskogarna. Flera generationer jägare samlas. Det är en sann glädje när en ung härlig kille möter en älg för första gången i livet. En tjur med udda sex taggar, och fäller den med ett perfekt skott. Glädjen och stoltheten i grabben var total, för att inte tala om pappan. Jakt som det skall vara.

Första veckan. Diana har verkligen belönat oss med både tjurar, ko och kalv. Två tolvtaggare, en åtta och ett antal pinntjurar. Bra jaktväder även om det regnade sidledes på torsdag. Bekväma transporter med BMW X5 och X3. Vi tackar Bilia Group för gott samarbete över åren. God mat, historier mer eller mindre smyckade och många skratt-det är också jakt. Nu möter vi våra internationella gäster till en intensiv vecka.

Förberedelser för tre intensiva jaktveckor med många skyttar från när och fjärran. Vi startar älgjakten måndag i vecka 41. Pass har setts över, tornen upprustade. Säkerheten på passen har setts över. Alla måltider är förberedda och bokade, slakteriet uppdaterat. Bilar från BMW på ingång. Hundar tränade, jakter planerade för varje dag i stort mm. Vi hälsar våra skyttar välkomna till Säfsen Hunting Lodge. Tommy och Christer

Bra föryngring av Orre och Tjäder, några Järpar. Våra fågeljägare har skjutit och observerat god tillgång på skogsfågel.