Haven kring de svenska kusterna döljer många arter som vi inte äter. Följ med på en smakresa på denna sida! Olika kulturer har olika matpreferenser och det som betraktas som en läckerhet i en kultur kan ibland betraktas som oätbart i en annan. Den allt mer globaliserade världen och bristen på vissa råvaror gör dock att intresset för alternativ ökar. Man behöver inte alltid se dessa "nya" arter som något man skall lära svenskar att äta utan som en exportmöjlighet eller en möjlighet som foder för redan etablerade "matarter". Kennet Lundin beskriver i sin artikel en mängd olika arter i havet som traditionellt inte äts i Sverige men som betraktas som läckerheter i många andra. Öronmaneten är spridd i hela Nordatlanten. I Kina äter man en nära, och till utseendet identisk, släkting till öronmaneten. Vad det gäller övriga ätbara nässeldjur sa finns den "ätbara havsanemonen" (Anemonia viridis) men även den rödfärgade anemonen (Actinia equina) som saknar svenskt namn. Bägge används i det katalanska och provensalska köket som friterade bitar med panering av ägg och smulat bröd. När det gäller blötdjuren nämner Kennet bl.a. neptunussnäcka, valthornsnäcka, strandsnäcka (de två senare populära att äta bl.a. i England). Sandmussla, islandsmussla samt hästmussla är andra musslor som man inte ser i fiskdiskarna i Sverige men som finns här. Skeppsmasken är en extremt långsmal mussla, som kan bli halvmetern lång och 2 cm tjock, med små skalhalvor i ena änden Vår vanliga strandkrabba är mycket uppskattad längs Iberiska halvöns atlantkust. Trollhummer, tångräka och röd glasräka är andra arter som inte används så ofta i Sverige. Tångräka är dock uppskattad som mat i bl.a. Danmark. Sjöborrar och sjögurkor är andra arter som inte används så mycket i Sverige men där tex sjöborren skulle kunna exporteras till Portugal